Dagarna verkligen springer ivÀg. Jag kÀnner till 100% att jag inte hinner med ett dugg av vad jag borde. I förr gÄr trÀngde solen sig pÄ och jag gav upp allt.. sÄklart! LÀmnade Collin pÄ förskolan kl 9 och var sedan ute till 16.30!? jag bara gick och gick hela dagen. Det Àr nÄtt med solen som fÄr mig att blir smÄtt galen.
Idag stÄr föris pÄ schemat för Collin. I eftermiddag Àr det dags för fotboll för Lucas igen. Han Àr verkligen super glad för att fÄ gÄ pÄ fotboll igen. Att missa en trÀning kommer inte pÄ frÄgan.
Det eviga pusslet! familjelivet i all Àra men planeringen Àr snudden till omöjlig vissa dagar!
NÀr jag började pÄ min mammaledighet trodde jag att det skulle blir mÄnga lediga dagar och lÄnga promenader. Ack sÄ fel! med tre barn i helt olika Äldrar stÄr det alltid nÄgonting pÄ schemat. En ska ha lÀxförhör, en annan bvc tid eller dop, en tredje har en playdate. Vi hÀr hemma gillar att ha saker att göra om dagarna. Men att sitta som agent till tre kids Àr lÄngt ifrÄn "ledighet" Samtidigt som alla tider ska hÄllas ska Àven rutiner prÀgla dagarna.
MEN! den kÀnslan man fÄr eller de ögonblicken man fÄr uppleva som förÀlder nÀr ens barn kÀnner lycka Àr totalt obetalbara! Ett mÄl pÄ trÀningen, en rolig lek med kompisen eller att kunna resa sig mot ett bord ger dessa smÄ mÀnniskor ett leende som verkligen brÀnner sig fast. Det liksom verkligen brÀnner till 2 sekunder i hjÀrtat. Jag vill skratta och grÄta och skÀlla och applÄdera pÄ samma gÄng. PÄ samma gÄng som jag vill stanna tiden och för alltid vara i nuet vill jag Àven finnas med i varenda stund som ska komma efter denna. Jag vill skratta för att det Àr lika mycket jag som springer runt pÄ fotbollsplanen och dribblar av kompisarna och grÄta för att det inte Àr jag som springer pÄ planen. SkÀlla pÄ mig sjÀlv som inte tagit tillvara pÄ fler av alla barnens andetag och deras sekunder. Och applÄdera för hela vÀrlden att upptÀcka hur magiska barn jag har. ApplÄdera för personen som springer pÄ planen för att den inte Àr jag. För att den Àr nÄgon som jag bara fÄtt gÄ bredvid alla dennes dagar i livet.
HjÀlp av barn kan göra en blödig.
En del personer sÀger att de inte vill ha barn. En del anvÀnder "vill inte" som tÀckmantel för att man inte kan, en del kanske kÀnner skrÀck och Ängest över att behöva bli just den som gÄr bredvid. Jag har inte med att göra varför man inte vill skaffa barn. Vissa kvÀllar försöker jag förstÄ varför inte alla vill gÄ bredvid. Egoistisk och sjÀlvcentrerad Àr vÀl ett par ord val som kommer upp i tankarna. Men det Àr ju precis samma som jag.. att vara bredvid mina barn Àr jag ju för att det tilltalar mig. Hade JAG inte fÄtt ut av att vara bredvid sÄ hade jag antagligen inte gjort detta. SÄ det Àr vÀl oxÄ en tjÀnst för min egen skull?
arh blablablaaa
ciao for now
Idag stÄr föris pÄ schemat för Collin. I eftermiddag Àr det dags för fotboll för Lucas igen. Han Àr verkligen super glad för att fÄ gÄ pÄ fotboll igen. Att missa en trÀning kommer inte pÄ frÄgan.
Det eviga pusslet! familjelivet i all Àra men planeringen Àr snudden till omöjlig vissa dagar!
NÀr jag började pÄ min mammaledighet trodde jag att det skulle blir mÄnga lediga dagar och lÄnga promenader. Ack sÄ fel! med tre barn i helt olika Äldrar stÄr det alltid nÄgonting pÄ schemat. En ska ha lÀxförhör, en annan bvc tid eller dop, en tredje har en playdate. Vi hÀr hemma gillar att ha saker att göra om dagarna. Men att sitta som agent till tre kids Àr lÄngt ifrÄn "ledighet" Samtidigt som alla tider ska hÄllas ska Àven rutiner prÀgla dagarna.
MEN! den kÀnslan man fÄr eller de ögonblicken man fÄr uppleva som förÀlder nÀr ens barn kÀnner lycka Àr totalt obetalbara! Ett mÄl pÄ trÀningen, en rolig lek med kompisen eller att kunna resa sig mot ett bord ger dessa smÄ mÀnniskor ett leende som verkligen brÀnner sig fast. Det liksom verkligen brÀnner till 2 sekunder i hjÀrtat. Jag vill skratta och grÄta och skÀlla och applÄdera pÄ samma gÄng. PÄ samma gÄng som jag vill stanna tiden och för alltid vara i nuet vill jag Àven finnas med i varenda stund som ska komma efter denna. Jag vill skratta för att det Àr lika mycket jag som springer runt pÄ fotbollsplanen och dribblar av kompisarna och grÄta för att det inte Àr jag som springer pÄ planen. SkÀlla pÄ mig sjÀlv som inte tagit tillvara pÄ fler av alla barnens andetag och deras sekunder. Och applÄdera för hela vÀrlden att upptÀcka hur magiska barn jag har. ApplÄdera för personen som springer pÄ planen för att den inte Àr jag. För att den Àr nÄgon som jag bara fÄtt gÄ bredvid alla dennes dagar i livet.
HjÀlp av barn kan göra en blödig.
En del personer sÀger att de inte vill ha barn. En del anvÀnder "vill inte" som tÀckmantel för att man inte kan, en del kanske kÀnner skrÀck och Ängest över att behöva bli just den som gÄr bredvid. Jag har inte med att göra varför man inte vill skaffa barn. Vissa kvÀllar försöker jag förstÄ varför inte alla vill gÄ bredvid. Egoistisk och sjÀlvcentrerad Àr vÀl ett par ord val som kommer upp i tankarna. Men det Àr ju precis samma som jag.. att vara bredvid mina barn Àr jag ju för att det tilltalar mig. Hade JAG inte fÄtt ut av att vara bredvid sÄ hade jag antagligen inte gjort detta. SÄ det Àr vÀl oxÄ en tjÀnst för min egen skull?
arh blablablaaa
ciao for now
