Jag Àr sÄ tacksam för vad livet ger just nu. Det kÀnns som att jag inte hinner ta tillvara pÄ allt. Jag vill först av allt finnas för mina barn. Se i deras ögon, krama deras spinkiga kroppar och höra deras tankar. Ta tillvara pÄ varje unik
stund med mina fina pojkar. Idag ska jag försöka fÄ med alla tre pÄ promenad.
Mannen jag lever med Àr en annan sort. Han ger mig verkligen allt, jag önskar att jag ger honom de han ger mig. NÀr jag lÀttar pÄ hjÀrtat Àr han alltid mjuk och förstÄende. NÀr jag övertÀnkt och försöker trassla ut nystanet av oror ser han
inget trassel. Allt landar bra hos honom. Jag önskar sÄ att jag ger honom samma som han ger mig.
Ibland nÀr min för stora vilja och Àngslighet tagit mig för lÄngt ut pÄ vilda vÄgor kallar han pÄ mig som en fyr i mörkret.
Hans ljus Àr av sorten som kÀnns pÄ insidan just nÀr ögon möts.
Jag behöver bara se honom för att veta att dÀr i hamn finns tryggheten igen.
SÄ lÀnge jag kan nuddas av hans ljus kan jag fortsÀtta fram.
I mina vÄgor och stormar stÄr han pall. Grundad pÄ ett vis som talar om att Àven denna storm drar förbi.
SnÀlla stora vÀsen sÀg att jag ger honom nÄgot av de han ger mig.
För nÀr stormen dragit förbi, lÀmnat stranden utmattad, sargad av vind och piskad av regn kyla och elÀnde stÄr han fortfarande vid min sida, lika grundad oförÀndrad och nu utan att kalla. Tyst och respektfullt.
Om jag bara fĂ„r ge honom en kĂ€nsla av vad han ger mig â„ïž
Kim Àr alltid mitt centrum
